OSYNLIGGJORDA

I dag är en dag när choddosfären verkligen stängts ute. Om oss och kring oss, som en unik representant i choddvärlden, vill säga: VI FINNS OCKSÅ! Det här är en högklassig chodd, och vi planerar mer högklassigt material och högklassiga produktioner i olika tvärmedier.

70909908_553438412064708_4147844355211657216_n

[screenshot, bildkälla: https://www.facebook.com/search/top/?q=svenska%20kulturfonden&epa=SEARCH_BOX%5D

Advertisements

Turnéliv

Screen Shot 2019-09-08 at 11.15.43.png

Vilken Nordenturné det blev för systrarna Omossochkringoss! Norge, Danmark och Sverige! Det blev inte många bilder, men här en från presskonferensen. OBS! Lägg märke till det s.k. Madonnavattnet, som vi druckit av under hela turnén. Turnélivet är tungt och det måste medges att det känns som om vi åldrats 20 år under resan och därmed står lite närmare Madonna.

MSKRS

Idag är dagen du väntat på, utan att du visste det! Ett enormt projekt, som varit under planering en otroligt lång tid blir äntligen tillgängligt också för er, våra kära läsare, trogna fans och medresenärer på denna dödsdömda planet.

Idag lanserar vi en ny plättform för våra efterfattare och motarbetare att publicera sig digitalt på. Att tala, vidtala, baktala, förtala och antala vad som helst, vem som helst, när som helst under skarp moderering av vår sympatiska, yrkeskunniga, psykosocialt utbildade kurator Jane Strong. MSKRS är här och där, över och under, inuti men utanpå, strunt och stramp, kramp, krupp övertramp och lite därtill.

Veckoslommarprat 3

Tala är silver, tiga är guld. Pennan är mäktigare än svärdet. Därför blir detta Veckoslommarprat inte ett prat utan en text. En spökskriven sådan. D.v.s. personen som inte pratar sommarpratet har inte heller skrivit texten. Varsågoda!

Jag har alltid haft många järn i elden, jag har ett väldigt hårt skal men är mjuk inuti och har en liten släng av tvångstankar. Jag behärskar allt, från A till Ö och försöker med alla medel få andra att förstå det bedrägliga med kvasivetenskap. Vidskepelse gillar jag inte heller. Jag kommer dagligen i kontakt med så gott som allt i hela världen, allt utom lokomotiv och atlantångare.

Jag växte upp på en ö som jag inte återsett på ja, hundra år. Det är alldeles sant också om det kan vara svårt att tro. Jag har vänner världen runt, tyvärr träffas vi inte så ofta. När jag flyttade hit, till dalen där jag nu bor, bodde ingen annan här. Jag ville ha lite lugn och ro efter mina vilda år, som jag nu helst inte vill tänka på och ännu mindre tala om. Jag ska ändå skriva kort om den perioden. Jag brukar kalla den min rosa period, den slutade med en stor brand. Alla de jag kom i kontakt med under den här perioden har jag nu tagit avstånd från. 

Jag är väldigt noga med saker och ting, inte pedant, men besserwisser skulle en del nog kalla mig. Som jag redan tidigare nämnde tycker jag om att ta det lugnt, jag riktigt avskyr sådana som uttalar sig positivt kring att röra sig snabbt, verkligen.

Jag ska inte orda så mycket om mitt arbete. Men en sak vill jag ända säga. Jag är skicklig på det jag gör, det jag bygger och konstruerar. Min bästa grej är ett urverk, ett unikt ett. Jag har det enda exemplaret i hela världen.

Tack för mig. Nu ska jag ta mig en liten tupplur.

Skapa eller kapa – det är frågan

Det är väl bara att konstatera faktum. Under en lite längre tid har tystnad och ordfrånvaro varit de rådande elementen hos våra ärevörda choddskapare. Men det betyder naturligtvis inte att ingenting har skapats eller att deras fortsatta existens kan ifrågasättas. Men, även om det ibland/ofta känns som en omöjlighet, som en paradox, kan det ske kulturella insatser på svenska i Finland, utan att det når över nyhetströskeln. Till och med i huvudstadsregionen, som ständigt befinner sig i en skarp övervakning av personer med vassa ord och starka röster eller slöa händer och ryggradslösa kroppar, beror väl på vem man frågar. Det sårade stora geniet eller den anspråkslösa lilla konstnären. Eller hen som befinner sig någonstans där emellan.

Med risk för upprepning vill vi därmed leverera en kritisk text om de senaste konststycken som nått sin publik.

Det gjordes konst. Den var ibland berörande och ibland distanserad. På sina ställen var den skitdålig men också lysande. Som konststycke kunde den ha haft en starkare röd tråd, men helheten var ändå ändamålsenlig. Det var svårt att uppfatta konstutövarens syfte, men för publiken var det en självklarhet.

För att inte skribenternas ålder och sakkunnighet ska bedömas som en nackdel i vårt omdöme kan vi gärna förse våra läsare med våra CV:n, vid önskemål.

 

*********

Som ett tillägg till vår text vill vi ännu betona att vi inte är ute efter en diskussion om hur väl formulerad vårt inlägg är. Vi är absolut av den åsikten att den text som vi nu kommenterar är dåligt skriven av skitskribenter och det är fegt att de endast utrycker de här tankarna på det här forumet, där de är chefer, mellanchefer, underchefer och chefermittemellan. Sån jävla nepotism, osaklighet, osmaklighet och oprofessionalitet har vi aldrig varit med om att vi tidigare presterat. Det är nästan så vi skäms!