A-a-a-g-g-g-ri-cola

Glad i hatten, arg i cola

I dag firar vi Mikael Agricola och det finska språket! Vi vill be våra ljuvliga följare komma ihåg att den här dagen inte ska förväxlas med Arg-i-cola-dagen som firas på en helt annan dag.

Advertisement

Nationaldag

I dag, den 6 februari är det samernas nationaldag, gemensam för alla samer i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Vi här på Om oss och kring oss-kontoret vill därmed ge alla våra hundratusentals läsare en möjlighet att bekanta sig med den kultur som funnits mycket längre än vi, i landet vi kallar vårt.

  1. För det första vill vi rekommendera föreläsningen “This is my land. Mvh urfolkskvinna, snölejoninna” av Sofia Jannok, filosofie hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet år 2021. Föreläsningen är ca 20 min lång och kan ses på adressen: https://youtu.be/ZEWb7KOL0Dw
  2. Sofia Jannoks musikvideo Snölejoninna: https://youtu.be/UGc7c8U2aps
  3. Svenska Yles artikel “Vi vet inte om någon i Finland kan be om ursäkt” – kan samiska kommissionen hitta sanning och försoning?: https://svenska.yle.fi/a/7-10012534, av Bengt Östling
  4. Helsingin sanomien pääkirjoitus: “Saamelaisuus on Suomelle rikkaus”: https://www.hs.fi/paakirjoitukset/art-2000008585630.html
  5. Helsingin sanomien artikkeli “Missä saamelaisuus näkyy nyt?”, toimittaja Anna-Stina Nykänen: https://www.hs.fi/sunnuntai/art-2000008442364.html

Mycket annat kunde också rekommenderas, men vi uppmanar er i stället att själva ta reda på och intressera er för den rika kultur och de kloka röster som finns i Sápmi.

Runeberg

Rätt proportioner och hälften bark.

I dag är ingen vanlig dag! I dag är Runebergsdagen. Dagen som vi firar med Runebergs bakverk. Det bakverk som herr Johan Ludvig Runeberg själv gett oss receptet på. 

Receptet ingår i avdelningen Idyll och epigram i debutsamlingen Dikter (1830), men för att förenkla det hela för er, kära finländska och internationella bakverksälskare, publicerar vi också receptet på vår webbplats.

Här på kontoret till Om oss och kring oss vill vi önska er alla en underbar bakdag! Koko Suomi leipoo, ja sillä lailla! Suomennos reseptistä löytyy, kunhan ensin scrollaat pikkuisen alaspäin. 

Bonden Paavo.

Högt bland Saarijärvis moar bodde
bonden Paavo på ett frostigt hemman,
skötande dess jord med trägna armar;
men av herren väntade han växten.
Och han bodde där med barn och maka,
åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
grävde diken, plöjde opp och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
och med den flöt hälften bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
och av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slet sitt hår och sade:
Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe!

Tagom staven, Gud har oss förskjutit;
svårt är tigga, men att svälta värre.
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
jag skall gräva dubbelt flera diken,
men av Herren vill jag vänta växten.
Hustrun lade hälften bark i brödet,
gubben grävde dubbelt flera diken,
sålde fåren, köpte råg och sådde.

Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden.
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs hälften ned av axen.
Hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slog sitt bröst och sade:
Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe!
Låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit;
svår är döden, men att leva, värre.
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till dubbelt bark i brödet,
jag vill gräva dubbelt större diken,
men av Herren vill jag vänta växten.
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
gubben grävde dubbelt större diken,
sålde korna, köpte råg och sådde.

Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men av den flöt intet bort av brodden.
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs intet ned av axen.
Hösten kom, och kölden, långt från åkern,
lät den stå i guld, och vänta skördarn.
Då föll Paavo på sitt knä, och sade:
Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Och hans maka föll på knä och sade:
Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Men med glädje sade hon till gubben:
Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran;
nu är tid att leva glada dagar,
nu är tid att kasta barken undan,
och att baka bröd av råg allena.

Paavo tog sin hustrus hand och sade:
Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas,
som en nödställd nästa ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet
ty förfrusen är vår grannes åker.

Tänään juhlimme Johan Ludvig Runebergiä. Maamme parhaiten dokumentoituja leipomismiehiä. Leipähähän reseptin hän Saarijärven Paavon antoipi keksiä. Ja kyllähähän siitä leipähähä tulipi.

Saarijärven Paavo

Tuolla Saarijärven salomailla
Asui Paavo maalla hallaisella,
Kynti maata, kaivoi ahkerasti,
Mutta Herralta tuloa toivoi
Taivahasta, luonnon tekijältä.
Siinäpä asui siivoin lapsinensa,
Vaimoinensa, vaivoin leipäpalan
Hiellänsä otti kankahasta.
Tuli kevät, suli kinos maailta.
Veipä puolen orahia;
Tuli kesä, kävi raet mailla,
Kaasi päitä puolet käydessänsä;
Tuli syksy, veipä halla kaikki.
Tarttui tukkahansa Paavon vaimo,
Sanoi: ”Paavo-parka, poloseni!

Ota sauva, hylkäs meidät Herra;
Kolkko miero, nälkä kauheampi”.
Sanoi Paavo, häntä suositellen:
”Vaikka kokee, eipä hylkää Herra.
Pane leipään puoli petäjätä,
Minä laitan ojat leveämmät,
Mutta tulon toivon taivahasta”.
Pani vaimo puolen petäjätä.
Kaivoi äijä kaksi viemäreitä.
Vaihtoi vuonat siemeniksi, kylvi.

Tuli kevät, suli kinos mailta,
Eipä vienyt vesi orahia;
Tuli kesä, kävi raet mailla,
Kaasi päitä puolen käydessänsä;
Tuli syksy veipä vilu kaikki.
Löipä rintoihinsa Paavon vaimo,
Sanoi: ”Paavo-parka, poloseni!
Kuollaan pois, jo Herra meidät hylkäs;
Kova kuolla, mutta turha toivo.
Sanoi Paavo häntä suositellen:
”Vaikka kokee, eipä hylkää Herra.
Pane kaksin verroin petäjätä,
Kaksin kerroin laitan lannan maalle.
Mutta tulon toivon taivahasta”.
Lisäs’ vaimo kaksi pätäjätä,
Laittoi Paavo lannan kaksin kerroin,
Käänti karjan siemeneksi, kylvi.

Tuli kevät, suli kinos maalta,
Eipä vienyt vesi orahia.
Tuli kesä, kävi raet mailla,
Eipä kaatunutkaan kaunis olki;
Tuli syksy, sivu sitkaimitten
Meni vilun vaino vaarallinen,
Aivan koskematta kultapäihin.
Silloin heti Paavo hartahasti
Paneusi polvilleen ja sanoi:
”Vaikka kokee, eipä hylkää Herra”.
Sanoi vaimo, samoin polvillansa:
”Vaikka kokee, eipä hylkää herra”.
Sitten iloitellen miehellensä:
”Paavo, ota sirppi sukkelasti!
Toki nyt on tullut toinen aika,
Ilon aika. – Pois nyt petäjäinen;
Ruisleivän laitan lapsillemme”.

Sanoi Paavo, häntä hyväellen:
”Vaimo, vaimo! sit’ ei kuri saada,
Jok’ ei hylkää toista hädässänsä.
Pane leipään puoli petäjätä,
Veihän vilu tou’on naapurimme”.

(suomentanut Joh. Bäckvall)

Alea iakta est

Den här dagen, för väldigt, väldigt många år sedan uttalade Julius Ceasar de fantastiskt välvalda orden ”Tärningen är kastad”. Det här gjorde han, eftersom han gick emot det som den romerska senaten krävde. De ville att han skulle lämna över befälet över sin armé, men i stället valde Ceasar att starta ett krig, nämligen det romerska inbördeskriget. Om man ska starta ett krig är det väldigt viktigt att välja vilka ord man ska starta kriget med, för att de här orden ska bli ett bevingat ordspråk, som folk väldigt. väldigt många år senare kommer att få lära sig utantill i skolan, utan att kanske riktigt förstå vad det betyder.

Här på Omossochkringoss vill vi nu dela med oss av nya ordspråk, som ni kan använda när ni vill starta ett krig (vilket vi förstås inte rekommenderar)

Ljuset är tänt.

Snön har fallit.

Hunden har kissat.

Bollen är flickans.

Fönstret är krossat.

Pennan är vässad.

Vattnet är varmt.

Skogen är vissen.

Katten har kräkts.

Pappret är bränt.

Brunnen är torr.

Klungan har skingrats.

Juuri tänä päivänä, kauan kauan sitten, Julius Ceasar sanoi ääneen täydellisesti valitut sanat “Arpa on heitetty”, tai mahdollisesti “Noppa on heitetty”, kun hän aloitti rooman sisällissodan. Latinankielinen lentävä lause “Alea Iacta Est” tarkoittaa sanatarkasti “Noppa on heitetty”, mutta jostain syystä suomenkieliset haluavat mieluummin heittää arpaa, kuin noppaa.

Miksi näin, on mysteeri meille täällä Omossochkringoss-toimistolla, joten voimme ainoastaan spekuloida. Noppahan on yleensä aika kova ja yleisimmin valmistettu muovista, puusta, marmorista tai norsunluusta (kertoo wikipedia). Jos sellainen osuu otsaan, koska joku päättää heittää noppaa hieman rajummin, niin kipu on varmasti huomattava. Jos arpa on paperille kirjoitettu numero tai symboli, niin osuminen otsaan aiheuttaa merkittävästi pienemmän kivun. Eli tulkitsemme tämän niin, että suomenkieliset ovat rauhallisempaa kansaa kuin ruotsinkieliset. Lentävien lauseiden merkitystä sodan aloittamisessa ei voi kuitenkaan väheksyä. Tämän takia olemme Omossochkringoss-toimistolla päättäneet jakaa lukijoillemme listan sananlaskuista, joita te voitte vapaasti käyttää, jos haluatte aloittaa sodan. (Tätä emme tietenkään suosittele.)

Valo on syttynyt.

Koira on kussut.

Tytöllä on pallo.

Ikkuna on rikottu.

Kynä on teroitettu.

Vesi on lämmin.

Kissa on oksentanut.

Taulu on seinällä.

Puuro on terveellistä.

Jolins renar och Heidis hår i år 2022-års första Ett helt jävla år-chodd.

Koska Heidi ja Jolin eivät osaa kommunikoida suomeksi keskenään, kehoitamme kaikkia suomenkielisiä lukijoitamme siirtämään seuraavaa tekstiä googletranslateen. Jos ekalla yrittämällä ei onnistu, tai tekstistä tulee omituinen, niin ei hätää. Tee näin: käännä ensin teksti ruotsinkielestä suomeksi, sen jälkeen suomenkielestä englanninkieliseksi ja tämän jälkeen taasi ruotsiksi ja lopuksi kerran vielä suomeksi. Jos et vieläkään saa mitään selkoa siitä, mitä Heidi ja Jolin yrittävät sanoa, niin käännös on onnistunut.

Hej Heidi och år 2022! ❤

Hej! Jolin och 2022! Hjärta hjärta, hur man nu gör ett hjärta…(och hur får jag större text… (tänkte skriva stek… och skrika…tydligen…)) 

J: Hmmmm… jag tycker inte vi ska börja förstora saker och ting så här genast i början. Jag var fräck och använde rubrikfont på första raden. Och så hade jag tänkt använda en hjärt-emoji, för något jag (tror jag) lärt mig år 2021 är att använda emojis. Men alltså det tycks ju inte gå här i det här programmet, så det blev i stället mindre än en trea.

H: Ok. Jag måste testa, att jag inte fortfarande hade så där stora ord (fonten). Ja, emojis. Jag har… ja, vad har jag. Jag använder dem ibland, men blir fortfarande lite förbryllad när jag får dem i mejl. I textmeddelanden och på sociala medier ok men inte i längre texter… kanske så, och så kan det ju hända att jag själv gör mig skyldig till det där ibland. Typ. Liksom. Ba. Seriöst. Typ.

J: Heidi, i år kommer det ju att vara ett helt jävla år, så mycket vet vi. Men annars vet vi väl inte särskilt mycket. Jag funderar lite att eftersom det idag är den nationella krabbisdagen, kunde vi börja med att fundera vad vi har krabbis av från år 2021. Hur låter det? Eller låter det alls? Kanske vi ska lägga till lite musik för att få det att låta.

H: JA! Men först måste jag konstatera att jag precis alldeles nyss tog bort musiken jag lagt på här i bakgrunden för mig själv. Jag tänkte att det skulle vara lagom lugnande för att skapa en stämning av lugn och ro. Brian Eno: New Space Music. Som inte är alldeles ny. Från 2020. Och inte så lugn som jag tänkte. Ambient. Och säkert så som det kan tänkas låta i rymden, men nu, när jag stängde av det ringer det i mina öron. Så nån lagom fin, lagom lugn krabbismusik låter bra. Trots att inte jag, och jag tänker mig att kanske inte du heller, har krabbis i den traditionella meningen?

J: Det har du rätt i. Men krabbis från år 2021 har jag nog, i bemärkelse  att jag mår lite illa av vissa saker jag gjort, tänkt och så där bortåt. Men jag är också ganska glad och lycklig över andra saker jag lämnat bakom mig. Och jag tänkte börja där. En lista med tre punkter på sånt jag lämnat bakom mig.

  1. Pokémon go. -> I något skede märkte jag att jag genast spelade när jag gick ut genom dörren. Och sen plötsligt en dag blev jag utslängd ur spelet och hade tappat bort mitt lösenord. Och verkade inte alls lida av det, utan glömde bort det snabbare än jag trott jag kunde.
  2. Ett annat lösenord jag tappat bort = Helsingin sanomats lösenord. Det betyder att jag inte hela tiden klickade in för att titta om något hänt på K-fronten. Det gjorde mig också ganska lycklig, faktiskt.
  3. Hmmm… jag tror jag hade tre punkter, när jag skrev att jag hade en lista med tre punkter, men nu kommer jag inte på en tredje.

H: Ja, i väntan på din nummer 3 så jag kan komma med två punkter och kanske fundera på om jag har en tredje. Häromveckan funderade jag på

  1. Clubhouse, appen som jag laddade ner och lyssna på några grejer via något slag undert 2021. Jag tänkte “Nu ska jag kolla om det finns nåt där!” men så märkte jag att jag inte hade kvar appen. Sen kom jag ihåg att jag i något skede raderat appar jag inte tyckte att jag behövde. Och där åkte den med. Sedan tänkte jag att ett smörgåscafé kunde heta Club Sandwich House. En annan app som jag har kvar och tyvärr fick ett återfall till är… Candy Crush. Hmmm…. Pokemon go har jag aldrig spelat.
  2. Nu undrar jag vad det var jag tänkte på som nummer två, och, och, att, att… (jag satt in det där som sånt där utfyllnads snack medan jag funderar). JO! Och det blir ju lite härmning av det du skrev. Något tag, i början av sommaren slutade jag följa med den där world barometern om just det där som du hade i din punkt 2. Efter att ha obsessat med den i över ett år tänkte jag att nu, nu funkar det här inte. Typ sånt. Dessutom hade jag fullt upp med att få klart mina guldsmidesstudier och det är jag glad att jag lyckades med, men inte på det sättet något jag lagt bakom mig, eller är glad över att jag lagt bakom mig. Ungefär så. Nu måste jag fundera på den där trean.
  1. Om jag får lägga till en gemensam trea för oss, så sku jag vilja påstå att vi lagt bakom oss förmågan att stava och att använda ett tangentbord.

H: De hra du rtt i!

Men alltså, jag tycker att jag börja tänka långsammare, eller slutat tänka snabbt. NEEEJ! Radera inte det du skrev!

J: Nej nej, jag satt det bara på paus! Jag sku fråga om jag får komma med tre punkter på sånt jag tycker var tråkigt med 2021?

  1. Du och jag har inte träffats under hela året. Eller har vi? Jag har inget minne av att jag sku ha sett dig under 2021. Och en dag funderade jag på att jag inte har någon aning om hur långt hår du har idag. Och det kändes mysko. Vi har också haft ganska lite kontakt under året som gått. Jag undrar om det är lite så med allt. Att allt blivit lite långsammare. Jag har blivit lite långsammare. 
  2. Under 2021 var jag med om att lägga ner ett förlag och det kändes riktigt jobbigt. Det känns som om jag inte bara är lite långsammare, utan också lite tröttare. Som om jag måste vara lite mera selektiv i vad jag gör för att hinna med allt. Och det upptäckte jag under 2021. Det var inte en helt enkel grej att upptäcka.
  3. Min sista punkt är egentligen inte exklusiv för 2021. Men nånting jag bara återkommer till då och då. Jag avskyr sommarhetta. Och just nu är vädret ljuvligt! Svalt, kallt om vartannat och det gör mig glad. Men redan nu bävar jag för juni-augusti. Bläh.

H: Jag funderade faktiskt på det. När jag satte mig ner framför datorn funderade jag på när vi senast sågs. Och tänkte, sågs vi under 2021. Jag kom inte ihåg något speciellt tillfälle men tänkte att det kan ju inte vara så att vi inte sågs… men kanske kan det… kanske kan det verkligen det. Och det är ju verkligen, lite märkligt och sorgligt, och jag saknar att inte ha druckit en kopp kaffe eller vad vi nu gjort och prata en stund alldeles så där på riktigt så att jag ser dig – och framför allt att du ser HUR LÅNGT HÅR JAG HAR. Jag tror inte att jag haft så här långt hår sedan jag var ca 8 år. Under en massa år hade jag ju ca axellångt hår men nu är det säkert… inte en meter, men mer än en halv (jag kan mäta senare). Men egentligen skulle jag vilja klippa det kortare, men det är så jobbigt… att någon petar i ens hår… och ljudet av klipp alldeles för nära ögonen och hjärnan…

J: JAAAAA!!! Vänta, det var det jag sku skriva! Att kan du mäta ditt hår OCH också ta ett foto av ett hårstrå bredvid en tändsticksask?

H: JA! Det ska jag göra!

I Heidis ofärgade underbart ljuvliga ljusa hårsvall finns hårstrån i varierande nyans. En del kolsvarta, cirka 40 cm långa.

H: Jag tror inte att jag har en lista på tre grejer som var tråkigt med 2021. Det mesta var som ett vacuum. Eller kanske har jag bara svårt att fånga upp det som faktiskt hände under 2021. Jag tycker att allt från ca januari 2019 till nu lite flyter ihop. Igår, nej, inte i går och inte förrgår men kanske dagen innan eller ännu en dag före det, när jag städade. Ja, jag städade mitt arbetsrum och upptäckte att det har ett golv. Att det finns utrymme på golvet som man kan ha helt som bara golv, utan att det är fyllt med lådor eller papper, eller konstiga grejer. Då, där jag städade, hittade jag ett kvitto från ett kafe i Tallinn. Från mitten av januari 2019. Jag tror att det var sista resan jag gjorde före K. Sista resan i den förra världen. Sen var vi i Jakobstad och läste ur vår bok, i feburuari 2019 [red.anm: det här hände inte alls 2019 utan 2020], och åt på en restaurang nånstans utanför och det var iskallt och sedan tog jag tåget hem, sent på kvällen, och på tåget var ett fotbollslag i 10års åldern. Och tåget körde på nåt. Och det smällde till. Och tåget stod stilla och ett av barnen sa att vi kört på en hare, för han såg harspår utanför. Vi stod stilla och sedan kom det fram att vi kört på… en varg. Ok. men var var jag. Slutet på 2010-tals dimman. Its all a blur. Med en del fantastiska saker som hänt, och sen en massa odefinierat och några, en hel del, tråkiga grejer [red.anm: istället för grejer, skrev Heidi i hastigheten greker].

J: Förlåt, jag skrattar högt! De där tråkiga grekerna fick mig att skratta. Så här kommer nu en jättefin skrattskrattlollolemojihihiiihahaa.

H: Haha! Ja, jag började ju själv skratta lol! Jag tror inte att jag känner någon grek? Så kan inte uttala mig om dem. Nån sån där slip, freudian eller vems slippers det nu kan vara.

J: Vet du, en grej jag gjorde i 2021 var ju att jag körde på/krockade med två renar. Förra veckan fick jag bekräftat att de klarade sig. Det hände i mörker, långt norrut från Sjundeå, en tidig morgon. Och krocken var som tur så långsam, så inte ens bilbältet stramades åt. Men bilen behövde nog repareras. Hur som helst, så var det en ganska absurd situation. Inte alls så som jag tänkt mig att krockar är. Jag hann se bilen framför mig väja för de två djuren som stod mitt på körfältet och tryckte på bromsen, men hann också tänka hur det gick för Titanic, när de bestämde sig för att vända på rodret och försöka ta sig runt isberget. Så jag saktade farten genom att trycka på bromsen, men vågade inte väja, eftersom det var så halt. Och så sa det … ja, vad säger det? Duns? Och så hoppade djuren iväg och jag klev ur bilen och tittade oroligt efter dem, eftersom jag var rädd för att de skulle kollapsa. Men de hoppade vidare och så stannade en äldre man i en bil bakom mig och han klev ut och kom fram till mig, frågade om jag är okej och vad som hände. Jag berättade, men glömde ordet “ren” på finska, så jag sa att jag “kolaroin parin eläimen kanssa”. Och så talade han lugnande till mig och sa att det är bra att det inte gick värre och att vi ska ringa Pekka. Så han ringde Pekka. Och han berättade för Pekka vad som hänt och att det på bilen ser ut som om farten varit väldigt långsam, eftersom det inte syns tydliga skador. Och så fick jag Pekkas nummer för att skicka honom uppgifter om försäkring osv. Och så åkte vi iväg. Och jag tänkte att jag aldrig fick höra mannens namn, men att jag är jättejätteglad att just han körde bakom mig.

Ett ögonblick i snö där.

H: OJ, och ja! Sån tur att inte bilen skadades!!!!!!!! Skoj, så bra att det bara var low inpakt, vad heter det. Alltså usch, det är farligt med trafik. Men bra att det var mannen som inte var Pekka som kom just efter dig, och bra att allt slutade så bra. Jag tänkte faktiskt precis i morse på när jag nästan blev påkörd av en bil på ett övergångsställe i Åbo. Jag tog i med händerna mot motorhuven och hoppade undan, typ. Och det var också så låg hastighet att det inte hände nåt allvarligare, men usch så skärrad jag blev, så jag fattar precis, eller kan tro att jag fattar just hur uppjagad och skärrad du var. 

J: Men vet du vad, grejen är ju det att jag inte var uppjagad och skärrad. Annat då än med att jag glömde ordet ren på finska. Jag körde ju sen ännu ensam cirka 600km hem till Sjundeå och tänkte på det – varför är jag inte mera uppskärrad? Är jag bäst i krissituationer och krockar? 

H: Hmmm…ja, bra att du kan hålla dig lugn och känna dig lugn. Jag tror att jag kanske kan verka lugn men så är det full storm i huvudet. Kanske du borde bli polis eller nåt? 

J: På tal om polis, måste jag berätta en vits, som femåringen hemma hos oss berättade för mig igår. 

“Varför ville potatisen bli polis?”

“Polis polis, potatisgris!”

H: Haha! Det där var faktiskt ganska roligt. Skriver ni en skämtbok tillsammans? Det tycker jag ni ska göra!

J: JA! DET KANSKE VI BORDE! En illustrerad skämtbok. Jag ska lägga det bakom örat, med alla andra projekt jag ska ta itu med år 2022!  För nu tycker jag, om inte du hade planerat något annat, att vi kanske borde blicka lite framåt. 

H: JA! Framåt. Jag städade ju häromdagen, som jag skrev, och satte undan lite papper och sånt från det där förra året. OCH hittade en 5-års dagbok som jag fick 2007 verkar det som. Till födelsedagspresent anar jag, ty april månad är i fylld och sedan inte mycket mera. Och NU, nu har jag tänkte att jag det här året ska skriva lite om varje dag, i dagboken speciellt ämnad för detta ändamål. Det tror jag om 2022. OCH, så minns jag att 2002 var ett bra år, så 22 måste väl bli 11 gånger så bra?

J: Ja! Minst! För det är ju ett helt jävla år! 

H: Ett helt jävla år fyllt av rutor och dikt, av möjligheternas möjlighet – och ännu är det inte för sent för nåt.

J: Åh, det där gillar jag!! ÄNNU ÄR DET INTE FÖR SENT FÖR NÅT.

Kan det bli devisen för 2022?

H: Sorry! Jag fastnade där upp på förra sidan, och i orden. Ja, den devisen är 2022!

J: Bra, då är det beslutat och vi är färdiga för året som kommer (och de fyra följande åren). 

H: Precis! Och tack till alla som följt oss, Om oss och kring oss, och vi ses – nästa månad? Visst blir det så?

J: Vi ses när vi ses! 

H: Precis! Hejtå!

Om oss och kring pengarna

Just precis. Ni hade inte hört av oss och om oss på ett år och nu hoppar vi ett år framåt i tiden. Till den här dagen nästa år. Det här är Jolin och Heidi, och Helin och Jodi och Jeidi och Holin i framtiden. Efter att vi sålt samtliga exemplar av den framgångsrika kalendern Ett helt jävla år / Koko helvetin vuosi 2022. Efter att vi sålt kalendern, och sålt den framgångssaga som den här hemsidan är. Pengarna bara rasslar in!

Om och kring hela jävla året

Nu är det ett år sedan Om oss och kring oss var omkring dig! Här är vi nu, aktuella med den här kalendern:

Jäkligt fina bilder och dikter skrivna av – precis – Om oss och kring oss’s fantastiska medlemmar Jolin och Heidi. Kommentera, eller sök upp oss på lämplig plats – in real life eller unreal life. 20 euro kostar skapelsen. Och vi kan väl säga som så – den är värd mångfalt den summan.

Första bländande och blänkande recensionen av Märkligt verkligt…

Och den här dagen gläder vi oss över den fina recensionen bernur publicerar på sin mycket välformulerade och säkert skrivna blogg. Och som författare av en bok som utkommer på svenska i Finland – i Svenskfinland – som finlandssvenska författare till en bok, är vi mycket nöjda och glada över att det FÖRSTA recensioner är en recension skriven i Sverige – det land alla finlandssvenska författare önskar att deras böcker nåt på originalspråk. Den här första recensionen finns visserligen på ingenochallemanslandet internet, men den är, så vitt vi vet, uppladdad i Sverige. Nu väntar vi att de övriga recensionerna plingar in. Eller ja, men en så fin recension som den ovan nämnda så behövs ju inte så många fler, egentligen.